En persons namnsdag är den dag som enligt almanackans namnlängd är tillägnad personens förnamn.

Traditionellt användes namnsdagarna istället för datum för att lättare komma ihåg när olika händelser på året inföll. (Speciellt viktigt var detta för jordbrukare, som visste vid vilka namn olika potatissorter skulle sättas, rågen skördas eller höet tas in.) I och med namnsdagsreformerna på senare år då man inte tagit hänsyn till detta har dock denna gamla kunskap och tradition på kort tid blivit mer eller mindre betydelselös. Fortfarande används dock bl.a. uttrycken brittsommar, Mårtensafton och Annadagen.

Seden att fira namnsdag uppstod i den tidiga kristna kyrkan närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".

De tidiga namnlängderna var huvudsakligen en lista över helgon och martyrer, och namnsdagarna firades mer till deras ära än för en enskild person.